Det finns inga gränser för tillväxten, den kan fortsätta för alltid.
I slutet av 1700-talet tog industrialiseringen fart i England och spred sig snart till övriga Västeuropa och vidare ut i världen. Den materiella tillväxten blomstrade, enorma rikedomar alstrades och så småningom tillkämpade sig även vanligt folk en del av välståndsökningen.
Man kan säga att det första steget i det moderna samhällets utveckling hade tagits. Aldrig tidigare hade vi sett ett så kraftfullt språng i människans utveckling. Det verkade som om samhället bara behövde se till att öka den ekonomiska tillväxten så skulle allt bli bättre och bättre.
Tillväxten har vissa gränser, men vi kan ta oss förbi dem genom nya genialiska uppfinningar.
Efter ett chockartat uppvaknande i samband med oljekrisen tog den ekonomiska tillväxten ny fart under 1980-talet, samtidigt som ingen längre kunde förneka de växande miljöproblemen. Det visade sig finnas en tydlig koppling mellan ekonomisk tillväxt och ökad miljöpåverkan.
Men lösningen har inte blivit att se över själva tillväxtmodellen, trots att mycket pekar på att den kan vara en stor del av problemet. Istället har en en bred enighet nåtts om att mer ekonomisk tillväxt ska lösa problemen som tillväxten medfört.
Det moderna samhällets utveckling har därmed gått in i sin andra fas, den då vi är väl medvetna om tillväxtens negativa effekter, men fortfarande inte vill ifrågasätta, analysera eller diskutera själva tillväxtmodellen. Den anses helig.
Det finns gränser och vi måste helt enkelt lära oss att leva inom dem.
Steg tre i det moderna samhällets utveckling innebär att vi accepterar att ingen teknikutveckling i världen kan ändra det faktum att evig materiell tillväxt är omöjlig på en planet med begränsade resurser. Tekniken kan bara skjuta fram och vidga gränserna lite, inte trolla bort dem.
Förr eller senare måste vi överge den samhällsmodell som är beroende av ekonomisk tillväxt. I alla fall som den definieras idag. Vi behöver hitta en helt ny modell för mänsklig utveckling som förmår sprida välfärden och samtidigt respektera de ekologiska gränserna. Vi skulle kunna kalla den för Steg 3.
Ingen vet exakt hur modellen ska se ut och vi kommer att ställas inför tuffa utmaningar och stora förändringar, men vi tror inte att det finns något alternativ. Vi behöver plocka fram modet och hitta nya kreativa lösningar.
De äkta samhällsentreprenörerna måste träda fram så att vi tillsammans kan skapa ett samhälle där planetens och människors välmående prioriteras högre än ekonomisk tillväxt.
Hur tycker du att Steg 3 ska se ut?