Utveckling - inte bara tillväxt

Industrialismen och den ekonomiska tillväxtens era har varit väldigt värdefull för oss i västvärlden. Utan detta system hade vi inte haft det välstånd och den välfärd vi har idag. Det råder inget tvivel om den saken.

Men alla utvecklingsstadier når sitt slut och dit har dagens tillväxtmodell nu kanske kommit. Den verkar helt enkelt vara oförenlig med långsiktig hållbarhet och global rättvisa. Klimatsystemet befinner sig på kollapsens rand, naturresurserna börjar tömmas ut, vatten är en bristvara i många regioner, jordbruksmarken utnyttjas nästan maximalt och ändå lever två miljarder människor fortfarande på mindre än två dollar om dagen.

Till denna extrema påfrestning på ekosystem och befolkningen i den fattigare delen av världen ska läggas att vi inom 40 år förväntas vara nästan 2 miljarder människor till som ska dela på kakan.

Hur länge till kan vi ha tillväxt?

Många vill fortfarande tro att evig ekonomisk tillväxt är möjlig, eller till och med vore ett sätt att lösa problemen. Men dagens tillväxtmodell bygger på ständigt ökande materiell konsumtion och en planet med tydligt begränsade resurser kan inte förse en ökande befolkning med mer och mer varor och energi för alltid. Kanske i 10 år till, möjligen hundra, men inte för alltid.

Tillväxt är i sig varken bra eller dåligt och får därför aldrig bli ett självändamål. Normal tillväxt hos ett litet barn är positivt, men tillväxt av en cancersvulst är negativ. Tillväxt måste helt enkelt leda till någon form av samhällsnytta och positiv utveckling för att kunna motiveras.

Det finns än så länge inga exempel på ekonomisk tillväxt utan ökade uttag av naturresurser och större miljöpåverkan. Sverige är inget undantag. Även svenskarnas globala miljöpåverkan har hela tiden ökat, om man tar hänsyn till att en stor del av de varor vi köper produceras under dåliga förhållanden i andra länder.

Utveckling är vi i allra högsta grad för, men utveckling och tillväxt är inte samma sak. Vi behöver hitta en fungerande samhällsmodell som kan ge utveckling oberoende av om vi har ekonomisk tillväxt eller inte.

Rekyl-effekten

Teknikutveckling är en viktig del i en hållbar utveckling och den går verkligen framåt. Men ökad ekonomisk tillväxt betyder samtidigt att vi ökar vår konsumtion hela tiden. På så sätt kommer teknikutvecklingen alltid att ätas upp av den snabbare konsumtionsökningen. Bostäderna kräver mindre energi per kvadratmeter, men vi bor mycket större, motorerna blir bränslesnålare, men vi kör mer och skaffar större bilar, vi återvinner en större del av våra sopor, men den totala mängden sopor växer. Elektronikskrot väntas till exempel öka med 500 procent i Indien de närmaste 10 åren. Då hjälper det inte så mycket om de enskilda apparaterna blivit energisnålare och innehåller färre miljöskadliga ämnen.

Kanske kommer i framtiden revolutionerande uppfinningar att ge oss helt andra förutsättningar, men tills dess kan vi inte göra annat än att hålla igen på produktion och konsumtion. Vi måste tråkigt nog leva enligt dagens förutsättningar, inte i en avlägsen drömvärld.

Som det ser ut just nu är det helt enkelt inte möjligt att fortsätta att basera samhället på en modell som kräver ständig materiell tillväxt. Den gamla konsumtionsideologin måste utmanas av nya, moderna och kreativa idéer om hur ett samhälle kan vara uppbyggt. Människan måste ta ett nytt steg i utvecklingen.

Vi tror oss inte ha alla svaren, men vi tycker att det är hög tid att börja leta efter dem. Att hävda att vi inte kan överge den nuvarande tillväxtmodellen för att vi inte vet hur samhället skulle se ut annars är inte en särskilt konstruktiv approach.

Dags att börja, dags att våga

Vi måste lägga om kursen och vi måste göra det nu. Ju längre vi väntar desto större blir risken att planeten ändrar kursen åt oss och vi ställs inför okontrollerbara förändringar av jordens ekosystem. Eller att de allt knappare resurserna endast räcker till de rikaste länderna, vilket leder till ökade sociala spänningar som i värsta fall utmynnar i allvarliga globala konflikter.

Vi behöver en ekonomi som skapar utveckling men inte tär på miljön. En ekonomi med en rättvis social fördelning. En ekonomi som låter människor utvecklas, men i samklang med naturen och utan att slösa mer än nödvändigt på våra gemensamma tillgångar.

Låt oss ge tillbaka ordet ekonomi dess ursprungliga betydelse av hur man hushåller med knappa resurser. För jordens resurser är begränsade, oavsett om vi gillar det eller inte.

Omställningen kommer säkert bli både komplicerad och jobbig, men den är helt enkelt nödvändig för att bevara de ekosystem som vi är beroende av. Att försöka leva utan en fungerande natur eller med ständiga sociala konflikter vore ännu jobbigare. I framtiden måste konsumtionsideologin ersättas av andra visioner och vi kommer kanske ägna oss mindre åt klassiskt lönearbete och mer åt att utveckla andra sidor av oss själva och samhället.

Vi förstår varför de flesta politiker och beslutsfattare inte vågar ta i frågan om den rådande tillväxtmodellens vara eller icke vara. Det är fruktansvärt jobbigt att vara den förste som avslöjar att kejsaren inte har några kläder. Framförallt när man inte har några nya kläder färdigsydda.

Men nu måste vi på allvar och på alla samhällsnivåer börja diskutera frågan om vad som kommer efter tillväxt- och konsumtionssamhället. Hur får vi välfärd och utveckling utan att vara beroende av ständig tillväxt?

Hur ser Steg 3 ut?